Det var lurigt gjort av användaren Abbe att berätta detta i förstapersonsperspektiv. Anekdoten, som han postade sommaren 2012 i en tråd på Familjeliv om pinsamheter man upplevt, kan nämligen knappast vara något han själv upplevt. För berättelsen är av allt att döma minst omkring 40 år gammal.

Har du hört den? Tipsa mig!

Innan den bars vidare av Abbe på Familjeliv hade den firat triumfer på flera andra tidiga svenska nätforum. Följer man den tillbaka i historien hittar man den återgiven runt nyåret 2007 i en IRC-chatt förevigad på Warpdrive och i november 2005 när den återberättades på Fragbite av användaren Rossen. Ja, redan 2004 dyker den upp på Flashback när användaren Henkko 2004 skrev i tråden “Missöden vid on*ni” om den gången han som tonåring var med om exakt samma sak:

Detta trots att premissen är något märklig. Visst kan det ha hänt någon gång att en generad mamma i ren nervositet ställt ifrån sig mellanmålsbrickan framför sin on*nerande son istället för att bara smyga därifrån och låtsas som ingenting, men det låter osannolikt och det dröjde inte längre förrän många både redan hört och avskrivit historien som en skröna.

Ja, 2010 – två år innan Abbes version på Familjeliv – hade den på Flashback tydligen ansetts som så gammal och sliten att den inspirerat till en lång och bitvis rätt rolig paroditråd, där till exempel denna hommage återfinns:

Den uppmärksamme läsare som nu haft det tveksamma omdömet att faktiskt ha klickat på alla kladdiga länkar ovan märker att trots att åren går består den kärnfulla bilden, till och med i parodiversionen, av en bricka med mackor och ett glas Oboy.

Det kan inte vara en slump. Historien fångar in det ögonblick en son konfronterar sin mor med att han inte längre är ett barn, förhöjt av symboliken i mellanmålet: glaset med Oboy som en representation av mammans sönderslagna oskuldsfulla bild av honom. Jag tror att dryckesvalet är avgörande för historiens framgång.

Berättelsen tycks ha importerats till Sverige från England. 2004 var komikern Ricky Gervais hyllad som ett geni för sin nyligen avslutade teveserie The Office, och han turnerade i England med sin soloshow Politics. Den omskrevs i svenska tidningar och fanns att köpa här som DVD, och i den återberättade han vid ett tillfälle den första “apocryphal tale or urban myth” han fick höra, från en kompis som själv skulle ha varit med om det ovanstående.

Skillnaden var att det kompisen fick se på sitt skrivbord när han slog upp ögonen var “tea and biscuits”. Vandringssägnen tar sedan dit den kommer och serverar sin åhörare den förväntade drycken. För att inte tala om “biscuits”, som för en engelsman kan väcka passande konnotationer: den mytomspunna leken R*nka bulle heter på engelska Soggy biscuit…

Gervais version ser ni vid 1.38 i klippet nedan:

Redan när Ricky Gervais hörde historien var den alltså så välkänd att han, som en ganska känd skämttjuv lika gärna hade kunnat låtsas som att den var hans egen, tvingades medge att den var en vandringssägen. Snopes.com har följaktligen hittat exempel på den från så tidigt som 1994.

De allra tidigaste belägget jag själv känner till för denna berättelse kommer från 1980-talet, uppfångade av min engelska folkloristvän Diane Rodgers som häromsistens var vänlig nog att efterlysa den bland engelsmän åt mig.

“Definitely heard this at school in the 1980s but it was first thing after waking up with duvet over the head, no headphones, to find just a morning cuppa, no sandwiches. By the time I arrived at uni I think everyone had a version of the story”, svarade till exempel en av hennes vänner.

Ett sidospår av nördighet kan tillägnas det faktum att denna vandringssägen lämnat genrens annars så vanliga kompis-kompis-källäge (“a friend of a friend” som det kallas på engelska, vilket där har myntat den behändiga förkortningen FOAF), och framför allt på nätet återberättats i förstapersonsperspektiv.

Det är en av de relativt obeforskade superkrafterna nätets anonymitet skänkt till vår tids folkberättande.

Har du hört en historia du tror kan vara en vandringssägen? Tipsa mig!