Förr i tiden var fenomenet urban exploration, UE, kulturellt relevant. Under storhetstiden på 00-talet levde det på punkig politisk energi från många håll, såväl libertarianismens ödehusrejvande som vänsterns Reclaim the Streets, och dessutom var internet i sin dåvarande form det perfekta mediet: där kunde foton och erfarenheter bytas men tack vare den lilla tekniska tröskeln som stängde pöbeln ute hölls det till de redan initierade.

För mig som tonåring lockade UE för att det gav staden en undre värld, uppbyggd av rykten om faror, äventyr och upptäckter. Detta attraherade även 13-årige Gabriel Erlandsson, vilket 2010 ledde till att han föll ned i ett schakt som han trodde skulle leda till Slussens mytomspunna underjordiska gångar. Hans tragiska död, som jag gjorde en dokumentärserie om för Spotify 2021, avtecknar sig idag i mediearkivet som höjdpunkten av medial intresse för urban exploration.

Den innebar också att många schakt, öppningar och dörrar svetsades igen för gott. Samtidigt blev många politiska rörelser inåtvända, började handla mer om identitet och mindre om materialitet, och den som kröp runt i ruiner på nätterna framstod mer och mer som en otidsenlig nörd. Dessutom slukade nätjättarna under 10-talet upp hela internet i sina centraliserande algoritmer och plötsligt var UE bara en fond bland många mot vilken man kunde spela in content där vårdslöshet belönades. Allt färre levde efter, eller hade ens hört talas om, det gamla credot: “Take nothing but photos and leave nothing but footprints.”

Eller något. Ta det som mitt skissartade och säkert för sentimentala förslag på vad som hände när urban exploration tappade sin relevans.

Hur som helst är det extremt talande att Lockelsen som Driver Ungdomarna i Fördärvet™ inte längre är “så kallad urban exploring”, eller hur nu tidningarna än formulerade det när kidsen utforskade övergivna hus, utan: “en trend bland unga på Tiktok”.

Beteendet består men tolkningen har förändrats.

Det är på sociala medier vår samtid förväntar sig det subversiva. Dumheter av alla de slag tycks för många inte gå att förstå, om de inte framställs som resultatet av en trend på Tiktok eller radikaliserande chattgrupper. Fördomen förenklar verkligheten till oigenkännlighet och slammar igen tänkandet hos en hel vuxengeneration, som till exempel hittar på att ungdomar på Tiktok utsett en viss dag till “Tafsardagen” eller tanklöst lyder en uppmaning att lägga sig på järnvägen.

Ett annat favoritexempel är när Nerikes Allehanda rapporterade att Almby skola i Örebro varnade för “lek på skoltaket”, vilket skulle ha utlösts av “en utmaning på TikTok”. När tidningen lade ut nyheten på sociala medier flinade vissa läsare i övre medelåldern igenkännande. “Taket på bilden har det klättrats på i 50 år”, skrev någon.

För naturligtvis har det klättrats olovligt på skoltak även förr i tiden, helt utan Tiktok.

Fallfärdiga ödehus ska man vara försiktig i. Beckers gamla färgfabrik på Lövholmen, som jag själv besökt, rymmer verkligen dödsfällor och bäst är att den som där inträden förbereder sig väl och är varsam, om den inte vill låta hoppet fara. Ändå är jag lite uppmuntrad av Aftonbladets rapport om att ungdomarna utforskar den anläggningen. Urban exploration har alltid haft en anda av oförvägen nyfikenhet och gränstänjande. I en allt mer stelt kommersialiserad stadsbild är viss olydnad ett friskhetstecken.

Den bästa boken om urban exploration kom ut 2005, heter “Access All Areas” och finns att läsa gratis som PDF i länken. Där lär veteranen Jeff “Ninjalicious” Chapman (1973-2005) ut allt viktigt, från vad man ska packa ryggan med till hur man snackar sig ur en knivig situation.

Ett boktips till ungdomarna på Beckers färgfabrik.

I lördags publicerades min text om Backrooms i Svenska Dagbladet. Läs gärna den! Om ni inte är prenumeranter av SvD har jag ett erbjudande till er här, och det kan vara bra tajming att nappa. Den här veckan har jag nämligen en till längre text på gång, som handlar om den första trenden bland lyssnarmejlen i Creepypoddens inkorg som på riktigt gjort mig nedstämd.

Dessutom! Idag är jag med i den väldigt trevliga restaurangskrönepodden Hänt på restaurang, där vi talar om vandringssägnerna som sprids inom krogvärlden. Lyssna här, eller på Spotify, eller genom att söka på “Hänt på Restaurang”.

Tipsa mig gärna om du hört något du tror skulle kunna vara en vandringssägen!