Denna historia hände en kompis farmor som var på besök i Schweiz. Hon hade ställt sig i en kö, och framför henne stod två tonårsflickor. Utan att ha någon som helst aning om att det stod en person bakom dem som också var från Sverige och behärskade det svenska språket började de högljutt kommentera mannen som stod framför dem. De sade en rad fula saker och gick in i detalj på hans övervikt.
– Gud, så tjock och fet han är.
– Ja, han är riktigt äcklig.
– Man skulle kunna kalla honom ett riktigt svin.
Då vände sig mannen om, tog av sin hat, och bugade, jämte sade:
– Svinet är svenskt, mina damer.
Första hälften av denna vecka tillbringade jag med vänner i Italien. Vi åkte en del tåg, och vid ett tillfälle grävde vi oss – skulle man kunna formulera det – ganska djupt ned i ett bisarrt internskämt på ett inte alldeles rumsrent tema.
Efter en stund reste sig en man som satt några säten bort, kom fram till oss och hälsade på svenska. Hur mycket hade han hört, frågade en av oss skämtsamt och en smula nervöst. Allt, svarade han och skrattade: han hade till och med fört anteckningar.
Händelsen påminde mig om ett brev som Bengt af Klintberg mottog i mitten av 1990-talet. Brevskrivaren då, en Janne Ljungholm, hade läst och uppskattat Råttan i pizzan och velat dela med sig av historier han själv hört. Det var då han berättade om sin kompis farmor i Schweiz.
Här finner vi en klart nedrigare svensk jargong, mer elegant avsnoppad än vår. Icke desto mindre är den sedelärande med just oss som målgrupp. Misstaget att tro att vårt lilla språk ger oss friheten att tala fritt bara för att vi befinner oss utomlands har upprepats om och om igen sedan svenskar började resa utomlands i större antal, och vart och ett av tillfällena hade kunnat förhindras om man bara lyssnat på dess budskap.
Men omkring denna fasta kärna har historien förändrats från tid till tid. I KB:s arkiv över digitaliserade dagstidningar återkommer den flera gånger mellan 1911 och 1936. I den tidigaste versionen utspelar sig historien till exempel i Berlin, och är inte inriktad på den stackars svenska mannens övervikt.
Att Janne Ljungholms version har en “kompis farmor” i huvudrollen skulle kunna innebära att även den härrör från 1900-talets första tredjedel. Längre än så verkar den inte ha överlevt – åtminstone hittar inte jag några senare belägg. Kanske går historien tillbaka på en verklig händelse som helt enkelt nu fallit i glömska, men under en tid var så uppskattad att den delades upp i många lokala versioner.
Har du hört den? Tipsa mig!
Men på engelska cirkulerar ännu liknande historier, till exempel i listartiklar där sajter tjänar klick på kommentarer de kopierat från olika nätforum. I artikeln med den klatschiga rubriken 30 People Share Their “They Didn’t Realize I Spoke Their Language” Stories And They’re Hilarious (New Stories), till exempel, återfinns en lite omvänd berättelse men med samma budskap citerad från Reddit:
The best polyglot story ever was my Godmother, who is this White-ass French Canadian who was raised in India, and speaks fluent Hindi and Marathi. So these two guys in an elevator start talking about her physique, berating her for being on the plumper side. As she exits the elevator, she says in fluent Hindi how their mums would not approve of how they were talking and treating women.
Och när nätets klicksugare gick vidare och började skapa sitt bete med hjälp av AI följde denna berättelse med. I en olika Youtubefilmer med rubriker av typen Billionaire Boss Insults Waitress in Italian — Her Fluent Response Leaves Him Speechless och No One Understood the French Billionaire Boss — Until the Shy Waitress Spoke His Language, helt och fullt genererade av AI, är det just denna struktur man återanvänder.
I klippens kommentarsfält härjar klippens lika AI-genererade tittare fritt:
Detta är en intressant illustration av hur AI-genererade klickfarmar ser potentialen i äldre vandringssägner, vilket inte är konstigt: det är berättelser som redan bevisat sin attraktionskraft. Oroväckande är risken att vi många som verkligen tröttnat på AI-skräp ska spola ner barnen med badvattnet och tappa lusten för dessa berättelser på grund av hur dessa hjärn- och hjärtlösa blodsugare utnyttjar dem.
Har du hört en historia du tror skulle kunna vara en vandringssägen? Tipsa mig! Och om du gillar det här nyhetsbrevet får du gärna tipsa en vän om att prenumerera.
Bild: CC BY-NC-SA 2.0 dorienpfauth på Flickr.
