I somras publicerade Expressen en poddokumentär där reportern Simon Moser följde med fyra tonåringar från Ystad på en festresa till Magaluf.

Bland ungdomarna fanns 18-åriga Minnea. Hon berättade i dokumentären om vilka risker resan förde med sig. För risker hade hon hört talas om.

Minnea sade att händelsen hon hört om hade “varit med i tidningar”, men reportern Simon Moser kommenterar att den låter som en vandringshistoria. Ingen dum association. För i sin berättelse utagerade Minnea, till synes helt ovetande, titelhistorien i en av Bengt af Klintbergs tre böcker om vår tids vandringssägner.

Har du också hört den här historien? Tipsa mig!

Den stulna njuren utkom 1994 och där går af Klintberg på djupet med just denna klassiker. Han pekar ut en olycka i den österrikiska skidorten Bad Gastein sportlovsveckan 1991, där en svensk 15-åring förolyckades, som en nyckelhändelse i sägnens framväxt. Snart började ryktet nämligen spridas att pojken fallit offer för en organliga.

Det innebar att en vandringssägen som just då spreds i hela Europa hade fått en svensk huvudperson, och började spridas om allt fler svenskars “kompisars kompis”. Något som naturligtvis inte gjorde historien mer sann. “Hela dess händelseförlopp är utomordentligt osannolikt”, konstaterar af Klintberg. En njure är ju ingenting man spontant tar till vara med fickkniven i ett hotellrum.

Många har försökt spåra vandringssägnen till någon sorts källa. Af Klintberg spårar den till rykten kring organligor som härjade i Sydamerika i slutet av 1980-talet, men pekar samtidigt ut likheterna med 1800-talets berättelser om kolonisatörer och missionärer i Afrika som blivit uppätna av kannibaler. Berättelsen som skrämmer upp kidsen i Magaluf har alltså över hundraåriga rötter.

De amerikanska kollegorna Gillian Bennet och Paul Smith konstaterar i Urban legends (2007) att vandringssägnen om den stulna njuren är en distinkt variant i en bredare palett av berättelser om stulna kroppsdelar, där offret tenderar vara en vuxen med ursprung i västvärlden på resande fot i ett annat land. Och i mitten av 1990-talet började den låna in motiv av skräckhistorierna om att bli stucken med spruta.

Det är också i den formen jag själv tidigare stött på historien. 2019 gjorde jag ett Youtubeklipp om en gymnasietjej på skolresa i Prag som en morgon vaknat upp med en spruta fast i armen. På sprutan stod det “welcome to hell”, och när tjejen kom hem till Sverige bekräftade läkaren att hon (utan att passera hiv) fått AIDS.

Det intressanta är att just denna hybrid tydligen har ganska stor spridning just nu. I somras tillbakavisade den danska faktagranskarredaktionen TjekDet det oroliga ryktet som då spreds på Roskildefestivalen, att en kille där skulle ha vaknat upp med en likaledes hiv-smittad spruta i sig. Samma demografi, samma skräckvision.

Det kan inte uteslutas att det är den här sortens rykten som också gett näring till de masshysterier kring nålstick som uppstått varje sommar runt om i Europa de senaste åren.

Nå, i de ovanstående varianterna blir alltså inget inre organ stulet. Men man kan nog säga att det är en och samma bakomliggande oro som föder båda berättelsetraditioner: att som ung inte kunna resa ut i världen och festa utan att falla offer för övergrepp.

Att njuren idag, liksom den gjorde redan för 35 år sedan, pekas ut som stöldgodset är intressant. Vad är det med just det organet som fäster sig särskilt i minnet?

Diskutera gärna saken i Veckans vandringssägens nya forum. Och tipsa mig om historier du hört, som du tror skulle kunna vara en vandringssägen.