Min redaktör Essy var inte ensam på sin arbetsplats, Svenska Dagbladets kultursida, om att ha hört den här historien. Även kollegan Andreas Hörmark hade hört den på sitt håll. Eftersom jag denna vår haft en del kontakt med mäklare bollade jag historien med några av dem och fick svar från en av dem att även hon kände igen den.

“Jag har faktiskt hört varianter av den där historien, just kopplad till visningar kring Nytorget, men alltid i tredje led. ‘En kompis kompis’ snarare än något någon själv varit med om”, skrev hon.

Har du också hört den, eller något som liknar den? Tipsa mig!

Önskedrömmande om stora klipp spelar en viktig roll i folkberättandet. Vi tar gärna chansen att fantisera om att själv någon gång få ha sådan tur, men även i fantasierna vill vi ha en logisk förklaring till kapet. På Facebook publicerade jag i veckan en post med ett exempel på hur det kan se ut, nämligen den gamla klassikern om den bedragna hustrun som säljer sin otrogna makes Porsche för kaffepengar för att, efter hans instruktioner, skicka honom och hans älskarinna pengarna.

Ett annat klassiskt motiv är föremålet eller platsen som i efterhand avslöjas ha en laddad bakgrund. Apropå bilar förekommer sådana även här, som till exempel James Deans olycksbil som enligt ryktena ska ha sålts i delar, och då medfört en förbannelse som kostat flera andra liv.

Berättelsen om Nytorgsmannens lägenhet kombinerar dessa två motiv. På så vis är berättelsen kanske mest lik vandringssägensklassikern "Dödsbilen”, som finns med i Råttan i pizzan (1986). Den handlar om ytterligare en ny bil som skulle säljas mycket billigt eftersom dess förre ägare begått självmord sittande i den, och bilen skulle därför vara drabbad av likmask eller dras med en unken doft. Sådana här rykten har cirkulerat i västvärlden sedan 1930-talet och gång på gång lett till att olika försäkringsbolag, myndigheter och bilhandlar blivit nedringda av folk som velat göra ett klipp.

Som lokalsägen i Stockholm är den om Nytorgsmannens lägenhet uppenbarligen redan spridd, men eftersom hans brott är nationellt uppmärksammade har den potential att ta sig längre ut i landet. Förundersökningarnas bilder på den ökända hyresrätten har blivit mycket spridda medialt och gjort platsen både besmittad av hans vidriga brott och lätt att föreställa sig. Många har nog också tyckt det känts orättvist att en sådan som han skulle få en lägenhet vid en så fin adress.

Det är troligt att historien går tillbaka på en sann händelse, ett tillfälle då lägenheten var på visning och någon fick en obehaglig känsla av igenkänning, ja kanske har det till och hänt flera gånger och traditionen har då varje gång fått sig en skjuts.

Men berättelsen har helt klart antagit sägnens kännetecken. Återkommande är det ju en kompis kompis som varit med om situationen, och en spänningsstegring har konstruerats genom att hon (vars kön säkerligen inte är en slump) först får onda aningar, och sedan “fick veta” sanningen. Även den diskussion som alltså följer på berättelsen, om huruvida man själv skulle göra det faustiska avtalet och tacka ja till den lägenheten, är kännetecknande. Vandringssägnen koncentrerar gärna moraliska eller vardagsfilosofiska frågor i en berättelse.

Samtidigt som berättelsen om Nytorgsmannens lägenhet uppenbarligen har uppstått i närtid är den alltså del av en äldre tradition. Ett mörkt och fascinerande exempel på vår tids folkberättande.

Skicka gärna vidare det här nyhetsbrevet till en kompis du tror skulle kunna vara intresserad, och tipsa om att prenumerera!