Hoppas du haft en fin sommar! Varje sig man vill medge det eller inte börjar den nu gå mot sitt slut, åtminstone vad gäller ledigheten. Detta nyhetsbrev är redo för en höst av samlande, analyserade och presenterande av vår tids folkberättande.
Den första regelrätta utgåvan av nyhetsbrevet utkommer imorgon bitti, och då får ni höra en anekdot om poetisk rättvisa inom ambulansförarbranschen som jag själv tycker prickar av många av kännetecknen för en vandringssägen. Men jag är mycket spänd på att få höra vilka historier som berättats under sommaren!
Har du hört en historia du tror skulle kunna vara en vandringssägen? Tipsa mig, antingen via mitt formulär eller genom att bara svara på det här mejlet.
Och ni får gärna hjälpa mig nå ut bredare – och få in fler tips – genom att tipsa en kompis att prenumerera på det här nyhetsbrevet.
Nå, under sommarens ledighet har nyhetsbrevet noterat ett par händelser av intresse. För det första har nyhetsbrevets chefredaktör och reporter Jack Werner – jag – figurerat i media vid ett par tillfällen.
Dels har jag varit med i den engelska folkloristpodden "Folklore Matters" och pratat om mitt vandringssägenssamlande. "Folklore Matters" är en del av forskargruppen The National Folklore Survey, som ska kartlägga modern engelsk folkkultur. I gruppen och podden arbetar bland andra Dr David Clarke och Dr Diane A. Rodgers, som jag hade nöjet att träffa när den stora vandringssägenskonferensen Perspectives on Contemporary Legend hölls i Stockholm förra sommaren. Lyssna gärna.
Dessutom har jag diskuterat de konspirationsteorier om fotbolls-VM vi såg. Här ansåg jag att förutsättningarna var nästan perfekta för att de skulle uppstå, vilket TT-reportern sammanfattade så här:
Förtroendet för centralmakten är lågt
– Med allt från korruptionsskandalen 2015 till Vita husets samtal till Infantino om att ta bort en avstängning från en amerikansk spelare så är misstron mot Fifa stor. Det där samtalet är väl det som har påverkat förtroendet för det här Fifa allra mest under mästerskapet.
Intresset för sammanhanget och insatserna för den enskilde supportern är höga
– Det är många supportrar som känner att de har mycket att vinna eller förlora i ett VM, det gör det ofta lättare att börja tänka i konspirationsbanor.
Tröskeln för att känna sig tillräckligt insatt för att skaffa sig en åsikt är låg
– Det är lätt att konspirationsteorier uppstår om tröskeln för att känna sig som en expert är låg, vilket är fallet i fotboll. Jag är inte speciellt kunnig eller någon stor fotbollsentusiast. Men när jag ser ett domslut kan jag verkligen tycka att det inte ser klokt ut.
Det sociala stigmat kring konspirationstankar är relativt lågt
– Konspirationsteorier ses ofta som något konstigt och man kan få konstiga blickar när man ger uttryck för dem. Men då förtroendet för Fifa är så lågt är det knappt något konstigt att tycka att allt som Fifa gör är korrupt. Sedan är det en del av själva matchtittandet att vara lite konspiratorisk, nog är det väl en del av fotbollssupporterkulturen att vara misstänksam mot domaren?
I den stora världen har det hänt vandringssägensliknande saker.
I slutet av juni berättade Facebooksidan Slåttergubben, tillhörande en fågelmatsförsäljare, om en kund som fått påhälsning av polisen på grund av att hampafröna som fåglarna sprätt iväg när de ätit på kundens balkong landat i gräsmattan under och spirat som plantor. Kunden blev förhörd och topsad, men det ledde aldrig till åtal enligt Slåttergubben som bifogade polisens diarienummer för att bevisa att det var sant. Det fanns nämligen viss skepsis bland följarna, som hört många liknande historier där sensmoralen är att svensk rättvisa är så hård mot narkotikabruk att det blir parodiskt.
En passagerare på ett Ryanairplan blev i juli nästan utsugen ur sitt fönster när det plötsligt krossades. Det förde vissa läsares tankar till liknande historier de hört mer som anekdoter, och Tomas Ekbom associerade till historierna ur Bengt af Klintbergs och Snopes samlingar om fetlagda kvinnor som fastnar med rumpan på flygplanstoaletter. Dessa har relativt nyligen spridits på nätet, pekade Ekbom ut.
En svensk kvinna berättade på Instagram en historia om hur en pappa skickat henne en Swishförfrågan för betalning av en banan som hennes son ätit hemma hos en kompis. Kvinnan berättar historien som självupplevd så det handlar väl i grund och botten om vilket förtroende man har för henne, men jag noterar att folk i kommentarsfältet säger sig ha hört liknande förr, och att det passar bra in i den övergripande tradition som finns av berättelser om hur den svenska snålheten drabbar barn.
Och så har Henrik Schyffert berättat om hur han nästan tvingade ett flygplan till nödlandning genom att ha med sig surströmming ombord:
Denna anekdot har väckt misstankar bland några av nyhetsbrevets läsare, liksom bland Schyfferts följare, eftersom de hört liknande historier förut. En snabb sökning visar att surströmmingen faktiskt togs bort från butikerna på Arlanda 2006 på grund av “risken för explosion”, och 2011 rapporterade Aftonbladet att flygbolag åtminstone “vid två tillfällen haft besvär av läckande surströmmingsburkar”. Det är alltså åtminstone inte omöjligt att något liknande detta hänt på 1990-talet. Jag tycker också historien som sådan är en smula underutvecklad för att vara en vandringssägen. Den liknar mer en anekdot.
På 90-talet så bodde jag i England under en period och då så skulle jag visa hur svensk jag var. Så tänkte jag, jag ska ta med surströmming. Och jag hade bara åkt fram och tillbaka över helgen så jag hade inget bagage.
Jag hade en plastpåse med två burkar surströmming. Och ovanför min stol då var det helt fullt. Så jag får gå fram några sittplatser så där stoppar jag in den där påsen.
Och upp på 10 000 meter. Tryckutjämning pågår. Och så bara hör man: POP.
Och så ser jag: efter någon minut droppar det långsamt sån där brun sörja ner i håret på en tant. Och det stinker ju! De får ju panik! (...)
Här har jag två lägen. Och jag tänker att min namn står inte på den här påsen. Jag biter ihop och säger ingenting.
Samtidigt är det här en podd där Schyffert och David Sundin provar ut material för standup, där som bekant halten av sanning är mindre viktig än halten av rolighet. Fullt möjligt är alltså att Henrik Schyffert, som så många utmärkta komiker före honom, har lånat en rolig anekdot han hört – kanske en vandringssägen – och gjort den till sin. Min dom? Jag låter den vänta tills jag hört mer från t.ex. er läsare.
Har du hört den här historien förut, eller någon annan som du tror skulle kunna vara en vandringssägen? Tipsa mig!
