I november 2006 dök en blogg upp på den spetsiga URL:en ingentrormig.nu. Den drevs av en Håkan Nordkvist, som påstod sig ha varit med om något fantastiskt: en tidsresa. Dessutom sade han sig ha filmbevis. Snart skulle en TV-film visas om hans berättelse.

Nå, bakom bloggen låg i själva verket reklambyrån Forsman & Bodenfors för AMF:s räkning, och TV-filmen bloggaren nämnde var en reklamfilm för pensionssparande som kort därpå gick upp på TV4 och TV3.

Den visade i mockumentärstil hur denne karaktär, Håkan Nordkvist, när han skulle laga röret under diskhon hittade en tidstunnel som tog honom till året 2042. Där träffade han på sig själv som 72-åring.

“He knew everything about me. Where I hid my secret stuff when I was in first grade, and what the score was in the soccer match against Växjö Norra in the summer of -88. He knew it all. We even had the same tatoo, although he's was a litte faded”, skrev denne rollfigur i beskrivningen av reklamfilmen på Youtube.

För denna reklamkampanj var inte som de vanliga år 2006. Det var en transmedial nätkampanj, där man lekte med sanningen och avsändarskap med de nya möjligheterna som bloggar och Youtube gett. Bloggen ingentrormig.nu ledde till Youtubekontot med “Håkans” bevismaterial, en kort, ryckig och lågupplöst mobilfilm av sin tids snitt som visade honom själv tillsammans med en äldre man med identisk tatuering.

Reklamfilmen ingick i kampanjen ”Tänk om du kunde hälsa på dig själv i framtiden”, som varit både framgångsrik och blivit stämd av Konsumentombudsmannen. KO hade nämligen 2005 tyckt att en sajt där man kunde lämna sitt nummer och sedan bli uppringd av en röst som skulle tillhöra en själv i framtiden var integritetskränkande, men utan att få gehör hos Marknadsdomstolen. Rättsfallet avslöjar samtidens förvirring över vad på nätet som egentligen var vad.

AMF:s kampanj låg helt rätt i sin tid, eftersom den också var förberedd för att överleva in i vår tid. Den lanserades när världen var samlad på några få stora plattformar som då ännu prioriterade originellt innehåll, och när vi – ovana att ifrågasätta allt vi såg – ännu tänkte att saker vara sanna bara för att de var publicerade.

När tiden gick visade det sig att storyn, när den väl fäst sig, hade alla ingredienser som behövdes för att överleva teknikskifte efter teknikskifte. Jag uppmärksammade redan 2017 hur nätet formligen kokade av berättande – oräkneliga klipp som tillsammans hade tio- om inte hundratals miljoner visningar – om svensken som skulle ha rest i tiden:

Som synes lever den vidare än idag, ytterligare tio år senare. På Twitter cirkulerade den alltså ånyo i veckan, liksom på Reddits underforum r/UrbanMyths, och fortfarande sprids den i nya klipp på Tiktok och Youtube med hundratusentals visningar. Det är Lex Bigfoot: ju sämre filminspelningen är, desto mer rafflande tycker vi tanken är att det faktiskt skulle kunna vara sant. Kopplingen till AMF är sedan länge förintad.

Kulturentropologen Edward Burnett Tylor (1832-1917) talade om “kvarlevor”. Han syftade på sedvanor, idéer eller handlingar som överlever in i en annan epok än den då de uppstod, trots att dess förutsättningar då försvunnit och de blivit meningslösa. Till exempel säger vi “prosit” när någon nyser, för att man förr i tiden trodde något övernaturligt låg bakom nysningar men inte visste om det var gott eller ont. “Prosit” kommer från latinet och är en önskan om att nysningen ska visa sig vara det godas verk.

På ett liknande sätt har historien om Håkan Nordkvist förlorat sin ursprungliga mening, men överlevt för att den råkade innehålla något den nya tiden efterfrågade. Det är så här vår tids folkberättande kan se ut. Och det är en av Sveriges mest spridda reklamfilmer någonsin – tyvärr utan någon som helst nytta för annonsören.

Har du hört något du tror skulle kunna vara en vandringssägen? Tipsa mig!