Det har varit en rörig vecka i Borlänge. På tisdagseftermiddagen efterlystes en försvunnen tonårspojke av Missing People. Han skulle inte ha setts till sedan måndagkvällen, men skulle ha haft SMS-kontakt med folk.
Det blev ett stort pådrag och under natten hände någonting som är svårt för utomstående att få inblick i och kanske omöjligt att i efterhand fullt ut förstå, men som resulterade i ett bud tidigt på onsdagsmorgonen om att ett större antal för- och grundskolor samt gymnasier i Borlänge skulle hålla stängt. Detta på kommunens initiativ.
Detta något som hade inträffat kom också till polisens kännedom, och en anmälan om grovt olaga hot upprättades. Efter lunch på onsdagen påträffades den försvunna tonåringen och hämtades in till förhör, och kort därpå bekräftade polisen att de två händelserna, tonåringens försvinnande och de nedstängda skolorna, hörde ihop. Misstankarna om grovt hot var riktade mot honom.
Anmälan har idag lagts ner och åklagaren Joel Henning har i media varit tydlig med att tonåringen är oskyldig. Jag har också pratat med Henning men utan att ta citat, så därför lånar jag Hennings kommentar om detta från Borlänge Tidning:
– Det har blivit en mycket olycklig situation för honom och jag hoppas att han ska kunna lägga det här bakom sig och gå vidare.
Det fenomen som uppstod den här veckan är ett jag tidigare följt och undersökt, ett som vi nog snart borde lära oss hantera bättre eftersom det kommer uppstå igen och igen: ett helt grundlöst rykte om skolhot som får omvälvande följder i verkligheten.
För på tisdagskvällen och natten till onsdagen skapades av ryktesspridning uppfattningen att den försvunna pojken planerade en våldshandling.
Vissa pekar som underlag på en publicering pojken gjort i sociala medier, men den har åklagaren Joel Henning sett och säger kan inte i sig betraktas som hotfull. Det som har hänt är att ungdomar hört av sig till polisen med andra- eller tredjehandsuppgifter, om brottsplaner de har fått höra att någon annan fått höra om. Om det är utifrån sociala medier-posten, eller snarare utifrån en kollektiv idé om den här tonåringen, vet jag inte. Men ryktet har uppstått och det var det som stängde skolorna och fick honom brottsmisstänkt.
I oktober 2015 stängde Lunds universitet ned på grund av ett skolhot på sociala medier. Hotet hade publiceras på Jodel, och för den som hade hängt på 4chan var det lätt igenkännligt som en parodi på ett meddelande publicerat vid en fruktansvärd skolskjutning i Oregon kort dessförinnan. Även om man kände igen det kvarstod frågan, hur skulle man hantera ett hot förtäckt i en skämtsam referens?
“Kostnaden för att ta tomt hot på allvar är alltid mindre än kostnaden för att avfärda ett allvarligt menat dito”, skrev jag då. Det stämmer alltjämt, men ändå har kontexten förändrats.
För om vi spolar fram i tiden finner vi en händelse i samma kategori, som jag hade en annan syn på, i februari 2024 i Järvatrakten. Då var det än mer dramatiskt: en ung man skulle ha hotat i ett klipp på Tiktok med att skjuta på fyra olika skolor, målsmän varnades och en grundskola inrymdes. Problemet då var att ingen faktiskt hade sett det där Tiktokklippet. Hotbilden hade uppstått helt utifrån tom luft.
Och då undrade jag ändå om inte mer hade kunnat göras för att tidigare lyfta fram detta:
“Den som följde Nyhetsbyrån Järvas noggranna rapportering kunde mellan raderna utläsa att det var något diffust över hotet. Men borde de ha varit än tydligare med det, och därtill ställt än mer kritiska frågor till polisen och skolorna? Borde polisen ha påpekat det själva? Och borde skolorna ha reagerat så kraftigt på ett hot de faktiskt inte tagit del av?”
I Borlänge idag går åklagaren Joel Henning en svår balansgång. Han säger att det var rätt att ungdomarna hörde av sig polisen om ryktet de hörde, att han har förståelse för att skolorna stängde ned och att polisen gjorde rätt när de upprättade en anmälan om grovt olaga hot utifrån förutsättningarna som då var.
Men priset för att ryktet faktiskt togs på allvar var, som Henning sammanfattar, “stor påverkan på samhället”. För att inte tala om vad den oskyldiga tonåringen fick gå igenom. Hans situation verkade redan bekymmersam som den var. Nu har han, först i skvallret på stan och sen i media, kopplats ihop med en fruktansvärd brottsplan och sedan anhållits som misstänkt av polisen.
Argumentet att det är bättre att ta det säkra före det osäkra när det kommer till rykten om våldsdåd har en svaghet, och det är att rykten faktiskt har en egen igenkännlig karaktäristik. Under terrordådet på Drottninggatan 2017 var ett av många oroliga rykten som uppstod det om skottlossning i innerstaden, som trots att det var felaktigt spreds även av stora medier som DN och Expressen.
Jag kritiserade detta i en text på DN Debatt, och fick bland annat svaret från vissa håll: men tänk om det hade skjutits och vi inte uppmärksammade det, då? På vilket jag svarade:
“Informationen om en verklig skottlossning på en av Stockholms mest trafikerade knytpunkter under ett pågående krisläge hade betett sig annorlunda än den information vi såg nu. Bilder hade sannolikt börjat spridas inom sekunder, filmer inom minuter.”
Jag vågar nog föreslå att samma torde gälla för informationen som spreds den här veckan. Om en tonåring har en plan på att begå ett våldsbrott som han på något sätt har utannonserat borde informationen om detta se substantiellt annorlunda ut när den når till polisen, än som ryktesuppgifter från andra- eller tredjehandskällor. Åtminstone borde det gå att faktiskt nå den som sitter med förstahandsuppgifterna.
Ett sätt att komma längre på denna punkt är att veta mer om hur rykten fungerar, och låta denna kunskap spela in när de sprids: ställa fler kritiska frågor, lägga märke till fler kännetecken. Det är inte otänkbart att det hade gjort skillnad, natten mellan tisdagen och onsdagen i veckan i Borlänge.
Rykten är en ofrånkomlig del av den mänskliga kommunikationen. I vår tid har de dessutom en spelplan av aldrig tidigare skådad storlek. Men vi nöjer oss alltför ofta med att bara varna för dem, alltjämt för okunniga om hur de fungerar och varför de tilltalar. Det är hög tid att den saken förändras.
