En kompis till mig skulle gå till Stockholm stads bostadsförmedling och se om det fanns några lediga lägenheter inne eller om hon kunde ställa sig i kö. När hon kom fram till disken så sa receptionisten:
”Vad bra att du kom. Här har du nyckeln och kontraktet till en tvåa på Kungsholmen.”
Hon tackade glatt och tänkte att det verkar ju mycket lättare än alla säger att få en lägenhet i dagens Stockholm.
En kvart senare kom en annan tjej i hennes ålder fram till disken och frågade efter lägenheten på Kungsholmen. Det visade sig vara bostadsförmedlingens VD:s dotter som skulle ha fått lägenheten via att hoppa över cirka 18 års kötid.
Men eftersom den första tjejen hade hunnit före och skrivit på kontraktet blev lägenheten hennes.
Denna historia fick Joanna Abrahamsson i Skärholmen höra av en kompis sommaren 2002. “Berättelsen passar bra in i bostadbristens Stockholm”, skrev Joanna när hon i juli året därpå tipsade Bengt af Klintberg om den. Historien hittade aldrig in i någon av af Klintbergs böcker men brevet finns i hans arkiv på Institutet för språk och folkminnen i Uppsala.
Har du hört den? Tipsa mig!
Åren runt millennieskiftet handlade nyheterna ofta om det växande problemet med bostadsbrist i storstäderna i Sverige. De rika och mäktiga drog sig då inte för att utnyttja sin priviligierade ställning för att fuska till sig lägenheter.
Hösten 2003, några månader efter att hon skickat sitt brev till Bengt af Klintberg, skulle Joanna kunna följa avslöjanden i media om hur chefer på Länsförsäkringar just under dessa år sett till att deras avkommor hamnat på attraktiva adresser i Stockholm.
Expressen, 10 okt 2003.
Kanske bär berättelsen Joanna fick höra om den tursamma tjejen på bostadsförmedlingen på ett förvrängt minne av den här sortens mygel.
Icke desto mindre bär den vandringssägnens tydliga prägel. Berättelsen har strömlinjeformats efter kollektivets särpräglade smak och gjorts dramaturgiskt fulländad, med den sortens tillfredsställande slut som verkligheten sällan bjuder på. Poetisk rättvisa är en av vandringssägnernas mest delikata ingredienser.
En historia som vissa än idag tror hänt deras kompis kompis är den om au-pairen som hamnar hos Kevin Costner. När Bengt af Klintberg skrev om den i Glitterspray (2005) hade den fått stor spridning ända sedan 1994, och fascinerande nog tror af Klintberg den kan gå tillbaka på en sann händelse. Den hade bara spridning på svenska och i dess tidigaste version namngavs flickan och skulle komma från Lidköping.
“Tusentals svenska flickor åker till USA som au-pair, varför skulle inte en av dem kunna hamna hos Kevin Costner?”, frågar sig af Klintberg. Ändå var det en vandringssägen, eftersom den snabbt började förändra sig under spridningen. “Jag har råkat ut för fyra olika personer som har känt en ‘kompis kompis’ som varit nanny hos Bruce Willis”, som någon skrev i en oavsiktlig uppdatering i en bloggkommentar 2007.
Varför nämner jag den historien? Jo, för att det finns påfallande paralleller.
För det första är båda historierna uttryck för önsketänkande. Båda har en unga kvinna som huvudperson, och båda tar avstamp i en vanlig vardag som dess huvudperson genom ett magiskt trollslag lyfts upp ur, för att hamna i en sorts ouppnåelig dröm.
För det andra bygger båda berättelserna på att någon egentligen är någon annan. I historierna om den blivande au-pairen vet hon inte själv vem hon ska hamna hos: Kevin Costner döljer sig i kontakten med henne bakom ett falskt namn.
Skillnader finns naturligtvis – viktigast är såklart att den om hyresrätten bär på bittra misstankar om korruption i bostadsförmedlingen – men jag tycker det är en tilltalande kronologi att Kevin Costner-historien populariseras bara några år innan Joanna Abrahamsson fick höra sin. Möjligen har den uppstått i kombination med en annan historia som Bengt af Klintberg har med i Glitterspray, där en butter VD ser en ung anställd stå och slappa och på stående fot ger honom en sista månadslön och sedan sparken. Den unge killen tackar, avslöjar att han bara är ett bud eller en springpojke, och går nöjt därifrån. Här återkommer ju motivet “höjdarens förväxling till vanlisens fördel”.
Berättelser om någon som förväxlas med en väntad viktig gäst är mycket vanliga i kulturen. TVTropes.org kallar kategorin “Mistaken for Special Guest”, och den har figurerat i allt från Gogols pjäs Revisorn från 1836 till Moulin Rouge 2001. Ett av de kändaste fallen i verkliga livet är när ett BBC-program väntade en expert till en intervju men råkade plocka in en kille som skulle på arbetsintervju för ett IT-jobb istället.
Resultatet är tevehistoria:
Har du hört en historia du tror kan ha varit en vandringssägen? Tipsa mig!
Och vidarebefordra gärna det här mejlet till en kompis du tror skulle tycka det var intressant. Vill denna i sin tur prenumerera får man hemskt gärna göra det!
